Vattenfallet i Forsakar naturreservat
Det finns något alldeles särskilt med vattenfall som motiv. För mig förenar de två motsatser: rörelse och stillhet. Vattnet är ständigt i förändring, medan klipporna, träden och skogen runt omkring står stilla.
Den här specifika bilden tog jag i Skåne, en del av landet där det faktiskt gömmer sig en hel del vackra vattenfall. Just det här fallet ligger i Forsakar naturreservat utanför Kristianstad. När jag var där filtrerades kvällsljuset mjukt genom bokskogen och skapade en nästan sagolik känsla nere i ravinen.
Strömmar och vattenfall skapar naturliga linjer som leder blicken genom bilden. Den omgivande bokskogen tycker jag ramar in vattenfallet på ett bra sätt. De hjälper till att hålla uppmärksamheten på huvudmotivet.
Jag fotograferade från flera olika vinklar och experimenterade med både stående och liggande format. Det är alltid svårt och utmanande att veta exakt vad som fungerar bäst, men det liggande formatet kändes till slut mest rätt då det balanserar den vertikala rörelsen i fallet. Å andra sidan så förstärker en vertikal bild rörelsen i vattnet… Jag vacklar mycket mellan stående och liggande format och är fortfarande inte helt säker på vad som passar bäst…
Exponeringstiden var en annan parameter som jag skruvade mycket på. Jag var ute efter en tillräckligt lång slutartid för att få till det där mjuka, utsuddade vattnet, men det gäller att hitta en balans. Drar exponeringstiden i väg för mycket tappar vattnet helt sin karaktär och blir bara en vit dimma, och är tiden för kort blir det för krispigt. Jag fick prova mig fram tills jag hittade en exponeringstid som bevarade precis lagom mycket struktur i kaskaderna.
En annan stor utmaning i den här typen av skogsmiljöer är att undvika ett alltför kaotiskt och rörigt intryck. Här tycker jag att de mörka klipporna gav mig en bra grund; tillsammans med de ljusa vattenstrålarna skapade de tydliga kontraster som gav hela motivet struktur, ordning och balans.
I den här typen av landskapsbilder vill jag ha en knivskarp detaljåtergivning, hela vägen från ormbunkarna i förgrunden upp till träden i bakgrunden. Trots att jag skruvar ner bländaren till f/16 räckte inte skärpedjupet för att få hela bilden i fokus. Därför använde jag fokusstapling, vilket är ett otroligt användbart verktyg för att hantera kamerans begränsning. Tekniken går ut på att jag tar flera exponeringar med gradvis förskjutna fokusavstånd för att sedan sammanfoga dem i efterbehandlingen. För att lyckas med detta monterade jag kameran på ett stativ så att kompositionen låg helt still mellan de olika exponeringarna. Jag började med att fokusera på de närmaste stenarna och sedan flytta fokusen successivt djupare och djupare in i scenen, ända tills de mest avlägsna trädkronorna var helt skarpa. Totalt tog jag fyra bilder (men det hade nog räckt med två).
I Lightroom Classic började jag med att justera exponering, kontrast och vitbalans på den första bilden i serien av bilder med olika fokuspunkter. När jag kände mig nöjd synkroniserade jag de inställningarna till de andra bilderna. Därefter skickade jag över dem till Photoshop för att lägga samman bilder med olika skärpeområden till en enda helt skarp bild. Därefter sparade jag den helt igenom skarpa bilden tillbaka till Lightroom Classic.
Väl tillbaka i Lightroom använde jag lokala justeringar för att finjustera och balansera ljuset i bildens olika delar. Jag valde att dämpa mättnaden i grönskan en aning och såg noga till att det ljusa vattnet inte blev överexponerat. Jag gillar färgkontrasten mellan de gröna tonerna i lövverket och de varma jordfärgade tonerna på marken, så jag förstärkte den kontrasten något. Till sista beskar jag bilden för att finjustera kompositionen och lade till en svag vinjettering för att rama in scenen och behålla betraktarens blick i bilden lite längre. Utmaningen med bildredigering är att balansera och förstärka bildens uttryck, utan att det färdiga resultatet känns överarbetat. Det är väldigt lätt att gå för långt… Ett sätt att undvika att gå för långt är att låta bilden ligga några dagar efter att den är redigerad och sedan öppna den igen och titta på den med fräscha ögon.
Vattenfall kommer nog alltid att vara ett av mina absoluta favoritmotiv. De bär med sig en inneboende magi eller mystik som gör dem roliga att fotografera. De ger också möjlighet att vara kreativ genom att använda slutartiden för att styra vattnets karaktär och därmed stämningen i bilden.