Liljekonvaljer

Det är bilder tagna för några veckor sedan. Liljekonvaljer är ett vårtecken som visar att våren har kommit en bit på väg, men som fotomotiv är den förvånansvärt utmanande. Trots sin skönhet är den svår att översätta till en harmonisk bild; de långa stjälkarna ser lätt spretiga ut och den röriga miljön runt dem stjäl ofta uppmärksamheten. Dessutom kräver de komplexa blomklasarna ett långsamt arbetssätt. Eftersom någon blomma ofta är vissen eller hamnar utanför skärpan, blir små förändringar i kameravinkel och fokus helt avgörande för balansen i bilden.

För att hantera komplexiteten letar jag ofta efter ett exemplar som står lite friare. Genom att fotografera i låg höjd med stor bländare kan jag lösa upp bakgrunden till mjuka färgfält. Ibland förenklar jag motivet ytterligare genom att rensa bort grässtrån eller helt enkelt utesluta marken ur kompositionen. Jag är också noga med blommans riktning; genom att flytta kameran bara några centimeter kan jag förändra bildens dynamik eller placera en blomma mot en mörkare bakgrund för bättre separation.

Ljuset är en annan nyckelfaktor. Jag fotograferar nästan alltid i mjukt ljus, gärna under molniga dagar, då hårt mitt-på-dagen-ljus ofta skapar alltför starka kontraster. När det gäller utrustning använder jag ett makroobjektiv eller en telezoom. Längre brännvidder är särskilt tacksamma eftersom de komprimerar bakgrunden och förvandlar den till ett måleriskt färgfält samtidigt som jag kan få ett snävt utsnitt som ger en enklare bild. Skärpedjupet bör dock användas med eftertanke. Jag fokuserar oftast på den främsta klockan så att den blir tydlig även om resten mjuknar.

Här är två typiska exempel på hur jag tar mig an blommor som liljekonvaljer (samma sak med gullvivor). En strategi är att underexponera, vilket ger en mörk bakgrund, men där de vita blommorna syns ändå tydligt. Ett annat sätt att angripa motivet är att bara ta en detalj av blomman och på så vis utesluta den ibland röriga omgivningen.

Eftersom de tunna stjälkarna lätt svajar i vinden kan längre slutartider eller dubbelexponeringar med medvetna kamerarörelser skapa ett drömlikt uttryck. Efterbehandlingen i Lightroom handlar sedan om att förstärka den känslan. Jag justerar vitbalansen och använder lokala justeringar för att subtilt ljusa upp huvudmotivet. Jag tycker att den gröna färgen blir för stark, så jag drar ofta ner mättnaden något. Avslutningsvis applicerar jag ofta en vinjettering på -10; det är mitt magiska nummer som håller kvar blicken i bilden utan att den mörka inramningen känns konstgjord.