Skogsstjärna
Det finns vissa blommor som lätt hamnar i skuggan av de mer tongivande vår- och sommarblommorna. Skogsstjärnan (Trientalis europaea), eller duvkulla som den också kallas, är en sådan art. Den är liten, diskret och växer ofta gömd bland blåbärsris och skogens gröna matta. När man fotograferar skogsstjärnor handlar det sällan om att visa upp spektakulära färger eller dramatiska former. I stället handlar det om att fånga känslan av skogen, det mjuka ljuset, stillheten och den nästan sagolika atmosfären som dessa små blommor kan förmedla. Målet med de här bilderna var inte att göra en botanisk dokumentation, utan att skapa en stämning.
Kompositionerna bygger på enkelhet och luft. Blomman är omgiven av stora negativa ytor som skapar lugn och ger motivet utrymme att andas. En viktig del av bilden är de oskarpa formerna. De bildar mjuka, gröna kurvor som leder blicken mot blomman. Blommans vita kronblad fungerar som en naturlig blickpunkt mot bakgrunden. Endast en liten del av blomman ligger i fokus, medan resten gradvis löses upp i mjuka former. Det hjälper till att skapa ett drömskt och nästan måleriskt uttryck. Det är en balans mellan skärpa och oskärpa.
Om det är något jag lärt mig, så är det att för den här typen av bilder är det minst lika viktigt att kontrollera förgrunden och bakgrunden som själva blomman. När jag fotograferar skogsblommor skruvar jag nästan alltid på ett teleobjektiv eller ett makroobjektiv. Just den här bilden är tagen med mitt 105 mm makroobjektiv som komprimerar bakgrunden och får den att smälta samman till mjuka färgfält. Den här typen av bilder kräver också att kameran placeras mycket lågt, ofta i nivå med marken. Jag spenderade en bra stund med att flytta kameran bara några centimeter hit eller dit. Det är fascinerande hur små förändringar i kamerans position helt kan förändra hur oskarpa blad och stjälkar hamnar i bild. Jag fotograferade också med en riktigt stor bländaröppning för att få ett kort skärpedjup, vilket isolerar blomman från allt runtomkring.
När jag satte mig vid datorn började jag med att justera exponering, kontrast och vitbalans i råfilen. Jag ville verkligen framhäva de gröna tonerna i bakgrunden men samtidigt se till att blomman behöll sin rena, vita karaktär. Jag passade mig noga för att dra för mycket i kontrastreglagen, för mycket lokal kontrast hade gjort bilden hård, och jag ville behålla den mjuka, drömska känslan. Jag fortsatte att selektivt ljusa upp partier kring motivet så subtilt att man som betraktare förhoppningsvis inte tänker på det, men ändå dras med blicken dit. Till sist mörknade jag ner de mörkaste partierna lite extra för att förstärka känslan av att blomman nästan svävar fram ur skogens dunkel.
Skogsstjärnan är kanske inte den mest iögonfallande blomman i skogen, men jag tycker om den och sättet den växer erbjuder möjligheter att skapa stämning och minimalism. För mig blev den här bilden en fin påminnelse om att blomfotografering inte alltid behöver handla om maximal detaljrikedom eller att allt ska synas. Ibland är det betydligt mer spännande att låta delar av motivet försvinna in i det oskarpa och i stället helt fokusera på känslan.