Reflektioner

Ibland uppstår intressanta bilderna när man släpper taget om det bokstavliga och i stället låter formen, ljuset och rörelsen ta över. Den här bilden är ett exempel på just det, en reflektion av ett naket träd i en vattenyta, där motivet har förlorat sin direkta koppling till verkligheten och i stället närmar sig det abstrakta. För mig är det en bild som balanserar mellan landskapsfotografi och bildkonst.

Kompositionen bygger på trädets form, men också på hur vattenytan bryter upp och förvränger den. Grenarna skapar ett nät av linjer som leder blicken genom bilden, utan att det finns någon tydlig början eller slutpunkt. Det gör att bilden saknar ett klassiskt perspektivdjup och i stället fungerar som en tvådimensionell yta.

Jag har i bildredigeringen valt att vända bilden så att trädet hamnar “på rätt köl” för att motivet ska kunna kännas igen. Den varma tonen i nedre delen av bilden fungerar som en visuell motvikt till de kallare blå och grå partierna högre upp. Det jag gjort i Lightroom Classic är att jobba med färgerna som till stor del är naturliga, men jag har för att förstärka kontrasten mellan varma och kalla toner utan att ta bort bildens mjukhet

Valet av slutartid är den viktigaste tekniska parametern för den här bilden. En helt stilla vattenyta (kort slutartid) ger en mer realistisk och spegellik reflektion, men en något längre slutartid gör deformationer till motivet som liknar penseldrag. I den här bilden har jag valt en slutartid som bevarar grenarnas grundstruktur men tillåter rörelse i vattenytan mjuka upp grenarnas konturer..

För mig handlar bilden mycket om gränslandet mellan det verkliga och det overkliga, mellan naturens former och vårt behov av att känna igen och tolka.