Tio favoritbilder från 2025
Att välja ut favoritbilder från ett helt år är både lustfyllt och utmanande. Varje fotografi bär på ett minne. De här tio bilderna är inte nödvändigtvis tekniskt "perfekta", men det är de som har stannat kvar hos mig. Tillsammans berättar de historien om mitt fotografiska år.
Ljusshow över Abiskodalen. Uppe på Nuoljaberget väntade vi på det rätta ögonblicket. Abiskodalen låg inbäddad i moln och dimma, men plötsligt sprack täcket upp. Ljusstrålar svepte likt strålkastare över landskapet i en dramatisk, nästan overklig show. Det var ett sådant ögonblick då man nästan glömmer att trycka på avtryckaren.
Det oväntade mötet. Längs vägen mellan Heby och Morgongåva fick jag syn på en rävunge på cykelbanan. Jag stannade en bit framför den och väntade, och till min förvåning kom den springande rakt mot mig nyfiken och helt orädd. Den kom så nära att jag nästan hade kunnat röra vid den. Utmaningen blev ironiskt nog att lyckas fokusera, eftersom den ville vara lite för nära objektivet.
Höstglöd vid Hjälstaviken. Ibland blir det inte som man tänkt sig, men bra ändå. Jag åkte till Hjälstaviken för fåglarna, men fann i stället ett landskap i brandgula höstfärger. Det blev inga fågelbilder den dagen, men träden bjöd på en fantastisk färgpalett som var omöjlig att motstå.
Det intima landskapet. Min andra bild från Abisko fokuserar på det lilla i det stora. Vid Abiskojåkka fångade jag samspelet mellan de slipade stenarna och det forsande vattnet. Genom att fokusera på former och strukturer i det lilla utsnittet skapas en annan typ av lugn än i de vida vyerna.
Hägern i ljuset. Råstasjön är en fantastisk plats för att öva på komposition i fågelbilder. Den här hägern satt i ett träd längs vägen och jag väntade tålmodigt på att ljuset skulle bryta igenom. När strålarna väl träffade den gröna mossan och fågelns fjäderdräkt föll allt på plats.
En förhistorisk känsla Ännu en häger från Råstasjön, men i en helt annan stämning. Isen låg kvar, täckt av ett tunt lager regnvatten som skapade en mörk, speglande yta. Det kalla ljuset och fågelns silhuett ger mig känslan av att blicka tillbaka till dinosauriernas tid.
Drömlik guckusko. I skogarna nära Östervåla hittade jag denna guckusko. För att fånga dess väsen använde jag dubbelexponering: en skarp bild kombinerades med en där jag roterade kameran under exponeringen. Resultatet blev en bild som svävar någonstans mellan dokumentation och dröm.
Hårsbäcksdalens detaljer. Under hösten har jag fascinerats av svamparnas värld. För att få den här gruppen helt skarp använde jag fokusstapling, där flera exponeringar med olika fokuspunkt läggs samman. Det ger ett djup i bilden som det mänskliga ögat annars har svårt att uppfatta på så nära håll.
Den glödande hatten. Min andra svampbild är ett porträtt av en ensam individ. Genom att belysa den snett underifrån fick jag hatten att framstå som glödande. Även här använde jag fokusstapling för att behålla skärpan över hela svampen utan att förlora det mjuka, stämningsfulla ljuset i bakgrunden.
Koncentration vid bron. Den sista bilden föreställer en häger på jakt vid Råstasjön och den lilla bron. Bakgrunden var rörig, men genom att använda en mycket kort slutartid lät jag omgivningen falla i skugga medan solen isolerade fågeln. Den snabba tiden var dessutom nödvändig för att frysa hägerns blixtsnabba hugg efter fisk.
