Korp
När jag fotograferar landskap, oavsett om det handlar om stora vyer eller mer intima scener, lägger jag ofta mycket tid på kompositionen. Jag flyttar mig, väntar på rätt ljus och justerar utsnittet tills bilden känns balanserad. Där har jag kontroll.
Vid fågelfotografering ser det helt annorlunda ut. Fåglarna landar, lyfter och rör sig precis som de vill. Kompositionen uppstår i ögonblicket och mitt jobb blir snarare att reagera än att styra. Det gör den här typen av fotografering både frustrerande och oerhört stimulerande.
Det jag däremot kan påverka är min position i förhållande till bakgrunden. En rörig bakgrund kan förstöra en annars stark bild, så jag försöker alltid placera mig så att bakgrunden blir så lugn och ren som möjligt. I den här bilden var det avgörande – den mjuka, frostiga bakgrunden låter fågeln träda fram utan störande element.
Tekniken spelar också en stor roll. För att frysa rörelsen krävs en tillräckligt snabb slutartid, och jag vill gärna ha en så stor bländare som möjligt för att få en mjuk, behaglig bakgrund. ISO-värdet är ofta den stora kompromissen: måste vara tillräckligt högt för att kunna ta bilden överhuvudtaget, men inte så högt att skärpa och detaljer påverkas för mycket.
I efterbehandlingen börjar jag med brusreducering i DxO PureRAW 5 innan jag går vidare till Lightroom Classic. Det ger mig ett renare utgångsmaterial och större frihet i den fortsatta redigeringen. Därefter beskär jag bilden för att maximera kompositionen och förstärka det uttryck jag vill åt.
Jag vill gärna att fågeln tar upp en stor del av bildytan. När avståndet krymper får betraktaren möjlighet att se detaljer, former och uttryck som annars går förlorade. Det blir ett sätt att komma närmare, inte bara motivet utan också upplevelsen av att faktiskt stå där i ögonblicket när allt händer.
I slutändan är fågelfotografering en balans mellan förberedelse och acceptans. Jag kan optimera inställningar och placera mig klokt, men själva bilden skapas i mötet mellan mig och ett motiv som aldrig låter sig kontrolleras fullt ut. Det är kanske just därför den här typen av bilder fortsätter att fascinera mig.
