En ensam svamp
Jag hittade den här svampen en grå novembereftermiddag. Mitt i den fuktiga mossan reste den sig som en liten lykta. Den tunna stjälken bar upp en hatt som fångade ljuset på ett nästan magiskt sätt. Runt omkring låg skogen stilla, mörk och fuktig. En perfekt scen för en enkel och minimalistisk bild. Svampen är en hätta och jag tror det mer specifikt är en mjölkhätta (Mycena galopus).
Jag ville hålla kompositionen enkel så jag letade efter en plats där jag kunde isolera en enskild svamp i bildytan. Kameran placerade jag på marken, vinklad snett upp mot svampen för att få en mjuk och lugn bakgrund utan distraktioner. Jag anser att bilder på svampar blir mycket bättre om man fotograferar dom i deras egen höjd eller till och med snett underifrån som jag gjorde här. Det är mycket svårt att få till bra svampbilder om man tar bilden uppifrån och ner, det är ju så vi normalt ser svampar när vi går i skogen och därför känns en sådan bild inte så intresseväckande. Bättre men en vinkel som svampplockare normalt inte betraktar svampar ifrån. Det kan skapa mer intresse för bilden.
I den här bilden följer blicken stjälken upp mot hatten, som fungerar som bildens ankarpunkt. Jag placerade svampen enligt tredjedelsregeln med gott om luft runt den. Den lilla asymmetrin ger bilden liv och spänning. Det stora mörka och suddiga området runt svampen fungerar som negativt utrymme som nästan tvingar blicken till motivet. Den begränsade färgpaletten med kallare dova blå och gröna toner runt motivet och varma, neutrala toner i svampen skapar en färgkontrast som även den gör att blicken dras till huvudmotivet.
Att ta den här bilden krävde lite tålamod. Kameran stod på stativ, precis vid marken, och jag fokusstaplade för att få skärpa över hela svampen. Eftersom allt stod i tjock mossa var det lite vingligt och jag fick sätt självutlösaren på tre sekunder så vibrationer skulle hinna försvinna från kameran innan bilderna togs. För att komma nära svampen använde jag ett makroobjektiv (Nikkor Z105/2.8) med kort närgräns (vilket betyder att objektiv kan fokusera på motiv nära frontglaset). Ljuset den här mörka eftermiddagen var svagt, så jag fick öppna upp bländaren så mycket som möjligt för att kunna hålla en någorlunda kort exponeringstid på 1/100 sekund. Trots att kameran satt på ett stativ behövde jag ha en snabb slutartid för att minska risken för rörelseoskärpa, eftersom den mossbeklädd marken började svaja om jag rörde mig det minst. För att få en bra exponering höjde jag ISO till 400. Jag tog runt 50 bilder (automatisk funktion i min kamera) till fokusstapeln, men insåg senare att ett 20-tal räckte för att få bra fokus i bilden (men hellre för många än för få bilder).
För att förstärka min idé om svampen som en lykta lyste jag med mobiltelefonens lampa snett underifrån mot hatten. Det skapade illusionen av att svampen glödde inifrån och gav en eterisk känsla. Ljuset skapade också en fin kontrast mellan den kalla bakgrunden och den varma svampen.
Efterbehandlingen handlade mest om att förstärka stämningen och min bildidé om svampen som lykta. Jag tonade ner de gröna tonerna, mörkade och kylde ner bakgrunden, och gjorde svampen lite ljusare och varmare med en lokal justering. På så sätt fick jag fram den känsla jag ville förmedla.
En ensam svamp kan verka vara ett trivialt motiv, men när man sätter sig ner i mossan och verkligen tittar blir det något helt annat. Jag fick en association till en liten lampa för skogens små invånare. Utmaningen med den här typen av bild är att kombinera teknik och konstnärlighet: ljuset ger känslan, kompositionen ger harmonin och tekniken ger fokus. För mig var det ljuset i svampens hatt som gjorde bilden, det mystiska skenet som skapade en berättelse.
