Ett ögonblick mellan årstider
När hösten sveper in över landskapet förvandlas naturen till en levande målning. Lövträdens färger skiftar från grönt till varma toner av gult, orange och rött, och skogen får ett nästan drömskt uttryck. I november har de flesta löven redan fallit, men här och var står ännu några träd kvar med sina gyllene löv. För mig som naturfotograf är detta en tid fylld av möjligheter.
I den här kompositionen har jag valt trädet med det intensivt brandgula lövverket som bildens ankarpunkt. Trädet står tydligt ut mot en bakgrund av mörkare och mer dämpade färger. Genom att utesluta himlen och fokusera på trädkronorna uppstår en tät, målerisk känsla där blicken vandrar mellan olika nyanser av brunt och orange, för att till sist fastna vid den ljusa ankarpunkten. Jag placerade ankarpunkten något utanför mitten för att skapa en naturlig balans och dynamik. Den här bilden använder färg snarare än form som huvudmotiv.
Bilden är tagen på långt avstånd med ett teleobjektiv (600 mm), vilket komprimerar bildens olika lager på ett sätt som jag tycker passar motivet. Jag tog bilden en halvmulen dag, då färgerna först såg lite trötta och matta ut, tills det blev en spricka i molntäcket och lite solljus kom igenom. Då började trädets löv att glöda. Jag tror att en vinnande strategi är att först hitta en komposition du gillar och sedan vänta på rätt ljus. Tålamod är en viktig egenskap.
I redigeringen av bilden har jag varit ganska återhållsam. Jag har försökt att hålla färgerna naturliga, men ändå framhäva de varma tonerna i löven. Detta gjorde jag genom att i programmet Lightroom Classic använda ”punkfärg” och det nya reglaget ”varians” som kom i den senaste uppdateringen (oktober 2025). En lätt kontrastökning och en försiktig skärpning i det gula lövverket vid ankarpunkten gör att det centrala trädet kliver fram, medan bakgrunden behåller sin mjuka och måleriska känsla. Ögat dras till ljusa och skarpa delar av bilden, så detta är ett sätt att styra betraktarens blick genom bilden. En svag vinjett hjälper till att leda blicken in mot bildens mitt, utan att det känns påträngande.
Jag valde att beskära bilden till ett stående format. Det höga formatet förstärker motiv som har ett vertikalt bildflöde (som träd ofta har). Genom att ta bort himlen undviker jag de ljusa partier som annars lätt drar blicken bort från huvudmotivet. Nu ligger fokus helt på det intensivt gula trädet i bildens mitt. Redigeringsprocessen är en balansgång mellan att förstärka det som redan finns och att undvika att bilden känns överarbetad.
Jag tycker att bilden kan väcka olika associationer. Den kan ses som en symbol för motståndskraft, några träd som ännu håller fast vid sina löv när allt omkring dem redan gett upp, eller kanske som en sista kraftsamling av färg innan vinterns mer monokroma toner tar över. Ibland tycker jag att det ser ut som om trädet brinner. Det är just denna öppenhet som jag tycker gör naturfotografi så roligt. Bilden är inte bara en dokumentation, utan en inbjudan till reflektion.
