Ljus i mörkret
Det finns scener som fångar ögat just genom sin enkelhet, och det här var en sådan. Det var kväll. Ljuset var på väg att försvinna och den planterade barrskogen reste sig som en tät, nästan ogenomtränglig vägg. Mitt i det mörka stod en ensam björk som lyste i guldgult. Det var kontrasten mellan det ljusa trädet och den mörka skogen som fick mig att stanna till och vilja ta bilden. Det var ingen slump att jag hittade just den här björken. Jag hade lagt märke till den flera gånger från bussen på väg till jobbet och tänkt att här finns en bild att ta vid ”rätt” ljus.
Bilden bygger på enkelhet. Den består egentligen bara av två element: den mörka väggen av granar och de gula björklöven. Jag tycker att kompositionen fungerar tack vare den tydliga separationen mellan motivet och bakgrunden som skapar en stark visuell hierarki med björken som bildens ankarpunkt. Dessutom skapar granarnas lodräta linjer ett regelbundet mönster som kontrasterar mot björkens mer organiska form. Färgmässigt är bilden byggd på en kontrast mellan varmt och kallt. Gult och blått ligger nästan mitt emot varandra i färghjulet och förstärker varandra, Eftersom motivet saknar djup, hamnar fokus helt på samspelet mellan ljus och mörker. Björken står centralt, men inte exakt i mitten, vilket skapar balans utan att bilden känns allt för symmetrisk. Jag skulle beskriva bildstilen som grafiskt naturfoto, där struktur, textur, linjer och färgkontrast är lika viktiga som själva motivet. Jag gillar den här typen av bilder för att de ligger någonstans mellan dokumentation och tolkning.
Rent tekniskt var bilden ganska lätt att ta. Allt låg på ungefär samma avstånd från kameran, så en enda exponering räckte. Jag använde bländare f/13 och brännvidd 110 mm tillsammans med ISO 64. För att bevara stämningen underexponerade jag något. Det gav bilden en mörkare och mer dramatisk ton. Det var mörkt och trots en underexponering lyckades jag inte få en skarp bild handhållet (exponeringstid 1/20 sekund), utan jag var tvungen att ta fram stativet. Tur att det alltid följer med.
I efterbehandlingen fokuserade jag på att framhäva ljuset i björkens löv men samtidigt bevara mörkret omkring. Jag ökade ljusheten något i björkens gula löv med funktionen punktfärg i programmet Lightroom. Därefter beskärde jag bilden så att granarna gick hela vägen från bildens botten till dess topp. Detta bidrar till att bilden känns tät på ett sätt jag gillar. Jag lade till en svag mörk vinjett i Lightroom för att rama in bilden lite mer. Jag brukar ofta landa på ett värde på reglaget runt –10, då händer något subtilt som man märker när man slår av och på effekten, men utan att vinjetten känns överdriven eller stör betraktaren. Till sist lade jag på ett tunt lager av Glamour Glow som finns i insticksprogrammet Nik Color Efex för att ge bilden en mjuk, drömlik karaktär.
Sådana här bilder tycker jag lämnar utrymmer för en personlig tolkning av bilden. Beroende på vilka erfarenheter du som betraktaren har så kan bilden symbolisera individualitet eller ensamhet eller kanske något helt annat…kanske ingenting…
