Björkstammar
Björkstammar är tacksamma motiv att fotografera. Deras vita, vertikala stammar med svarta fläckar ger ett grafiskt uttryck som jag tycker mycket om. Med grafiskt uttryck menar jag att linjer, former och kontraster får större betydelse för bilden än själva motivet i sig.
Bildens komposition bygger på upprepningen av de vertikala linjerna, vilket skapar rytm, struktur och stabilitet. Björkarna är spridda över hela bildytan så den visuella tyngden blir jämnt fördelad. Jag har medvetet valt bort både trädens toppar och rötter för att skapa en renare och mer avskalad bild. Det mjuka, diffusa ljuset bidrar till lugn, och den varma tonen i löven skapar en fin kontrast mot de kallare ljusa stammarna.
En viktig del i ett sådant här motiv är att stammarna inte överlappar varandra för mycket. Jag rörde mig därför i sidled för att hitta en position där separationen mellan träden blev så tydlig som möjligt. I en skog går det sällan att undvika överlapp helt, men jag försökte minimera det (även om stam tre och fyra från vänster fortfarande överlappar något).
För att få fram den grafiska känsla jag ville åt behövde alla stammar vara i fokus, samtidigt som träden på olika avstånd skulle komprimeras till ett gemensamt bildplan. Eftersom träden sträckte sig från bara någon meter framför kameran till långt bort i skogen, gick det inte att få tillräckligt stort skärpedjup med en enda exponering – inte ens vid liten bländare (f/13). Jag använde därför fokusstapling, en teknik där flera bilder tas med fokus på olika avstånd och sedan sammanfogas till en enda bild med skärpa genom hela motivet. För att det ska fungera krävs att kameran står helt stilla, så stativ var nödvändigt.
För att förstärka den komprimerade känslan använde jag ett teleobjektiv (120 mm), vilket gör att träden som står utspridda i verkligheten ser ut att ligga på ungefär samma avstånd från kameran. Bilden togs en molnig dag, vilket gav ett mjukt ljus utan hårda skuggor. Jag var också noga med att de vita björkstammarna inte frätte ut, utan behöll sin textur och struktur.
I efterbehandlingen har jag, förutom fokusstaplingen, beskärt bilden till ett panoramaformat. Dels för att formatet passar motivet – de vertikala linjerna balanseras av den breda horisontella kompositionen – dels för att ta bort delar av scenen framför mig som störde helhetsintrycket. Höstfärgerna var vackra men något för intensiva, så jag dämpade lystern för att skapa ett mer harmoniskt intryck.
Jag känner mig nöjd med resultatet. Bilden var tekniskt utmanande att ta, men jag tycker att den förmedlar just den grafiska känsla jag var ute efter. En visuellt stark naturbild som fångar hösten på ett mer konstnärligt än dokumentärt sätt.
