Höstfärger

Skogen är som mest färgrik just nu, och för mig också som roligast att fotografera. Under sommaren tycker jag ofta att skogen blir för grön; vacker att vandra i, men svår att få till något riktigt spännande fotografiskt.

Här ville jag fånga höstfärgerna i ett jämnt, mjukt ljus, utan att de starkaste tonerna tog över. Jag använde ett teleobjektiv för att komprimera motivet och skapa en ”tätare” känsla i bilden (120 mm, men jag hade gärna haft några millimeter till, 200-300 mm hade nog varit perfekt). Med en mindre bländare (f/13) fick jag skärpa genom hela bildplanet. ISO höjde jag till 320 för att hålla slutartiden kort nog (1/100 s) för att undvika rörelseoskärpa i de svaga vindpustarna.

När kompositionen satt och inställningarna var klara var det bara att vänta på rätt ljus. Det blev många exponeringar, men jag väntade på det där ögonblicket när en reva i molnen släppte igenom ett mjukt ljus som fick några lövkronor att lysa upp. I en så pass platt komposition tycker jag att ljuset gör hela skillnaden, det kan ge bilden både form och liv (eller tvärtom nästan döda bilden). Väntan blev ganska lång, och några förbipasserande undrade nog vad jag egentligen stod och tittade på…

I efterbehandlingen beskar jag bilden en hel del för att för att få det utsnitt jag ville ha (utan himlen och buskagen framför träden) och justerade vitbalansen något mot det kallare hållet för att bevara nyanserna i de gröna partierna. Jag ökade också lystern för att lyfta mättnaden i de mindre färgrika områdena utan att övermätta de som redan hade mycket färg. Jag höll också exponeringen en aning under för att undvika att de gula löven brände ut.

Jag fascineras av hur skogens olika lager kan skapa både djup och struktur, utan att det behövs någon tydlig huvudpunkt i bilden. Resultatet blev nästan mer som en målning med hösten som motiv än en klassisk landskapsbild, kanske ett exempel på ett intimt landskap.