Grönfink
När vinterkylan kommer dyker grönfinken nästan alltid upp vid fågelmatningen. Med sin kraftiga kropp, gröngula fjäderdräkt och lysande gula vingpennorna är den svår att missa, inte minst eftersom den dessutom har ett ganska kaxigt sätt att ta för sig bland de andra fåglarna.
I hårt vinterljus kan grönfinken faktiskt se förvånansvärt grå och anonym ut. Men när ljuset blir mjukare och riktat händer något. Då börjar de gröngula tonerna verkligen glöda, och plötsligt får fågeln ett annat utseende.
Vintern är en tuff period för många småfåglar och fågelmatningar blir viktiga platser, särskilt under kalla perioder. För mig som fotograf innebär det också fler möjligheter. Grönfinken tycker jag är en ovanligt tacksam modell. Till skillnad från många andra småfåglar, som knappt hinner landa innan de är borta igen, sitter den ofta kvar en stund och äter i lugn och ro.
Jag är inte särskilt förtjust i bilder där fåglar sitter på plastiga matare eller hänger i fröbollar. Därför brukar jag vilja ha några naturliga pinnar runt matningen. Fåglarna använder dem gärna för mellanlandningar och det ser nästan ut som om de sitter där och väntar på sin tur. Resultatet blir betydligt renare och mer naturliga bilder. Risken är att man får många bilder på olika fåglar, men som alla sitter på samma pinne. För att få variation i bilderna är det bra att ha ett litet lager med olika pinnar och byta ut dessa lite då och då.
För att få en mjuk och behagligt suddig bakgrund använder jag en så stor bländare som möjligt, vilket i mitt fall är f/6,3. Jag vill också gärna fylla bilden med själva fågeln, både för att kunna visa detaljer som annars är svåra att se och för att slippa störande element runt matningen (en plats där jag vill visa så lite som möjligt av den omgivande miljön). Därför fotograferar jag med lång brännvidd, här 600 mm. Dessutom gör detta att jag kan stå en bit ifrån och inte störa fåglarna när de äter.
Småfåglar rör sig dessutom snabbare än du tror. Ska man frysa rörelserna, krävs riktigt korta slutartider. I de här bilderna använde jag 1/3000 sekund, och jag skulle nog helst inte gå under 1/2000 sekund när jag fotograferar småfåglar. På vintern är mängden ljus begränsad, så det gäller att hitta en kompromiss mellan slutartid och ISO-inställning som fryser rörelser men ändå ger acceptabel bildkvalitet.
