Färg och form
Den här bilden tog jag en grå och stilla oktoberdag. Ljuset var svagt, färgerna dämpade och landskapet avskalat. Sådana förhållanden kan vid först anblick kännas otacksamma, men är ofta perfekta för bilder som bygger på form, struktur och ton snarare än dramatik. Det som fångade mig här var mötet mellan de ljusa stammarna och den mörka skogsbacken bakom dem. Ett försök att se bortom det uppenbara och i stället fokusera på de subtila detaljerna.
Skogsmiljöer är ofta svåra att fotografera. Grenar, stammar och löv konkurrerar ständigt om uppmärksamheten, och risken är stor att allt reduceras till ett rörigt myller. Nyckeln är att hitta någon form av ordning i kaoset. Ett sätt att skapa ordning är att leta efter upprepningar och ”rytm” i bilden. I den här bilden är det de ljusa stammarna som skapar ordning, de återkommer genom bildytan och håller ihop kompositionen, medan variationen i grenverk skapar en rik textur. De rödbruna löven tycker jag spelar en viktig roll trots att de upptar en liten del av bilden. Som små färgklickar som tillför värme och liv och balanserar det i övrigt svala färgschemat. Skogskanten är tät av stammar och grenar och bildar en slags ”vägg”, som gör det svårare för blicken att vandra ut ur bilden. För mig är de vita stammarna bildens ankarpunkt, där blicken fastnar.
Det mjuka och dämpade ljuset är en klar fördel för den här typen av bilder, inga hårda skuggor och inga utbrända högdagrar. För att uppnå det täta intrycket använde jag ett teleobjektiv (bilden är tagen vid 600 mm). Den smala bildvinkeln gjorde det möjligt att isolera en liten del av scenen framför mig samtidigt som perspektivet komprimerades vilket gör att avståndet mellan stammarna upplevs som mindre. För att få skärpa genom hela skogskanten krävdes ett stort skärpedjup, och jag valde därför en liten bländare (f/13).
I efterbehandlingen har jag fokuserat på att framhäva skogens struktur. De ljusa stammarna har lyfts med lokala justeringar av ljusheten, och texturen har ökats över hela bilden för att förstärka detaljerna i grenverket. Färgbalansen har jag justerat genom att förstärka de varma gulbruna tonerna i löven och dämpa de svala gråblå tonerna i bakgrunden. På så sätt styrs blicken mot de viktigaste delarna av bilden utan att uttrycket blir onaturligt. Resultatet är en bild som inte bygger på dramatiskt ljus, utan på skogens grafiska former.
Den här bilden har ingen tydlig historia. Den är snarare ett fragment, en stämning. Den handlar om struktur, rytm och färgrelationer.
