Kattugglan vid Hjälstaviken

När jag satte mig med rå-filerna vid datorn var mitt första drag att beskära bilden för att få bort så mycket som möjligt av den utfrätta himlen. Jag fick inte bort allt, utan en liten ljus del i det övre högra hörnet fick helt enkelt vara kvar. Men jag tycker inte det gör så mycket.

Efter att ha satt grunderna med exponering, kontrast och vitbalans gick jag över till lokala justeringar. Ugglans ansikte och ögon är det naturliga blickfånget eller ankarpunkten, så där lättade jag upp skuggorna lite och lade på extra kontrast för att hjälpa betraktaren att hitta dit. Jag gjorde även ugglan lite varmare.

Bakgrunden fick precis motsatt behandling. Jag mörkade ner omgivningen något och drog ner på detaljrikedomen och kontrasten för att blicken inte ska fastna. Bakgrunden fick också en lite kallare vitbalans för att skapa en färgkontrast med ugglan. Eftersom jag tycker att bilder som denna mår bra av en mjuk, nästan drömsk känsla, gav jag även bilden som helhet en aning negativ klarhet.

Det är fascinerande hur ett gammalt träd och en fågel som jag har sett så många gånger förut ändå kan fortsätta att kännas helt nya. Kattugglan vid Hjälstaviken kanske sitter på samma plats, men ljuset förändras, årstiderna skiftar och varje möte ger mig en ny chans att försöka fånga den där perfekta versionen av bilden. Jag kommer garanterat att återvända och göra ett nytt försök…