Vårkänslor
Våren är en speciell tid för oss som gillar att fotografera i naturen. När de första blåsipporna tittar fram är det nästan omöjligt att inte plocka upp kameran, men samtidigt innebär det också en kreativ utmaning. Vårblommor är några av de mest fotograferade motiven vi har, och därför ville jag den här gången försöka skapa något som för mig känns lite annorlunda; bilder som inte bara dokumenterar blomman, utan som förmedlar känslan av den där första skira vårgrönskan och det mjuka ljuset som hör till årstiden, utan att fokusera allt för mycket på teknik och skärpa.
Målet med fotograferingen var alltså att skapa drömska och mjuka bilder, där blåsippan nästan svävar fram ur ett dis av färg och ljus. För att uppnå detta använde jag dubbelexponering, där jag slår ihop två bilder till en. Den ena bilden tog jag skarp men med kort skärpedjup med fokus på någon detalj i blomman, medan den andra togs helt ur fokus för att skapa ett mjukt lager av färg och oskärpa ovanpå bilden. Genom att låta kameran slå samman exponeringarna fick jag ett resultat med en mjukhet som är svår att efterlikna i efterbehandlingen (och dessutom är det roligt att experimentera med detta redan i kameran, det ger lite ”kreativt adrenalin”). Bilden på den rosafärgade blåsippan är dock en vanlig exponering, medan alla de andra är dubbelexponeringar.
Eftersom mycket av detaljskärpan tonas ner behöver bildens form, färg och balans bära motivet. Jag valde därför att använda enkla, minimalistiska kompositioner där blomman får stå ensam i bildytan, omgiven av mycket negativ yta (ytor utan något direkt innehåll). Det ger motivet utrymme att andas och förstärker den luftiga, drömska känslan. Stjälkens linje får också en viktig roll i bilden genom att leda blicken upp mot blomman. Jag tycker att blombilder blir mycket bättre om de är tagna i blommornas höjd snarare än ner på dem, så jag fick lägga mig på marken när jag tog de här bilderna. Det är inte var dag man ligger på marken omgiven av vårblommor, faktiskt inte så illa!
Eftersom mycket av bildernas uttryck skapades redan i kameran var det inte så mycket att göra i efterbehandlingen. Redigeringen fokuserade främst på att finjustera färgerna för att förstärka de svala blå och lila tonerna, samtidigt som jag mycket försiktigt justerade skärpa och lokal kontrast för att låta blomman framträda något tydligare ur det mjuka diset. Här var jag varsam eftersom för mycket kontrast eller skärpa riskerar snabbt att ta bort just den känsla jag arbetat för att skapa i fotograferingsögonblicket. Jag justerade även exponeringen. Ofta ökade jag den något för att förstärka en luftig känsla. Till sist finjusterade jag kompositionen genom att beskära bilderna. Det kan vara värt att prova några olika beskärningar för att hitta en som känns rätt.
För mig är den här typen av bilder ett sätt att gå bortom det dokumentära och i stället försöka tolka motivet mer känslomässigt. Vårens första blommor förtjänar kanske ibland att skildras lite mer som en känsla än som en botanisk illustration eller dokumentation.
Jag brukar försöka hålla min vetenskapliga sida borta från mitt fotograferande, men här kan jag faktiskt inte låta bli. Blåsippans varierande färger uppstår på ett fascinerande sätt. Blått är faktiskt en ganska ovanlig färg i växtvärlden. Blå färg beror inte på något särskilt blått pigment (”färgmolekyl”), utan på att blå nyanser oftast skapas genom kemiska modifieringar av antocyaniner, en grupp av pigment som normalt ger röda, lila eller purpurfärgade toner. Vilken färg en blomma får beror på flera saker: vilken typ av antocyanin som bildas, pH-värdet inne i cellernas vakuoler, närvaron av metalljoner som magnesium eller järn vilka binder till pigmentet och hur pigmenten är organiserade i kronbladens celler. Markens pH spelar däremot ingen roll för blåsippans färg. De färgskiftningar vi ser från djupblått och violett till rosa, rött eller sällsynt vitt styrs främst av genetiska skillnader. Det handlar om vilka enzymer (”biologiska verktyg”) som fungerar i blommans pigmentproduktion. Om enzymer i slutet av processen fungerar sämre, stannar färgen vid rosa eller lila nyanser. Om hela produktionen blockeras tidigt i kedjan av kemiska reaktioner bildas inga antocyaniner alls, och då får vi vita blåsippor. Nog med föreläsning, nu njuter vi av våren!"
